Möllan

Visste du att…

• Under lång tid var Möllan en viktig mötesplats där människan spenderade mycket tid i väntan på att få mala. I kön till kvarnen fanns gott om tid för skrock, diskussioner och skvaller. 1918 kostade det 1 krona att krossa 100 kg spannmål.
• Gamla uttryck med koppling till möllan är “pratkvarn”, “först till kvarn får först mala”, ”rent mjöl i påsen”, ”mala som en kvarn”, ”att få vatten på sin kvarn”, ”en kvarnsten om halsen”. Kommer du på något mer?
• Om man äter någon av Sveriges vanligaste sädesslag (vete, korn, råg, havre) utan att krossa säden kommer den ut där bak utan att ha brutits ner av kroppen. Spannmålet måste krossas för att kroppen ska kunna ta upp näringsämnena. Kvarnen är en av världens äldsta maskiner – en riktig motorkross.
• Det finns arkeologiska fynd som visar att det har odlats korn i Skåne i 7000 år. Den malda säden användes till gröt, öl och bröd. Morteln som vi har i våra hem är en mindre typ av kvarn som förmodligen användes redan under stenåldern då människor slog sönder säden med hjälp av stenar.
• Vår mölla (även kallad Korsbäckamöllan) är förmodligen en av Skånes äldsta möllor (1647). Modellen är en stubbamölla. Den står nämligen på en stubbe och har tidigare kunnat snurra runt för att vända vingarna mot vinden. Stubbamöllan blev vanlig i Skåne under 1600-talet, men konkurrerades senare ut av den betydligt mer effektiva Holländaren. Möllan har varit en aktiv plats för att mala spannmål i ca 300år. Den var senast i bruk under 1950-talet – därefter lönade det sig inte att mala i den. 2015-2016 renoverades möllan av Stephan Malmberg och Ingemar Svensson.
• Spökar det i Möllan?
  
  Det har på senare år hänt vissa mörka vinterkvällar, att lampan inne i Möllan har lyst på ett oförklarligt sätt. Det finns en spökhistoria om Möllarekvinnan i Skeglinge som gick igen.
  
  Möllarekvingan i Skeglinge sa man gick igen. Hennes man hade en mölla i Skeglinge, som Nordström sedan tog över. Barnmorskan i Röabäck passade kvinnan när hon var sjuk. Kvinnan låg och drogs med döden, men kunde inte dö, förrän hon bekänt sitt brott. En natt, när klockan slog tolv, slutade inte klockan att slå, utan fortsatte sen den slagit tolv slag. Barnmorskan tog då ett ljus och gick bort och lyste på klockan. Hon såg då, att visarna gick runt baklänges med väldig fart, ända tills timvisaren gått runt ett varv och stod på tolv igen. Då slutade också klockan att slå. Sen kunde kvinnan tala. Det hade hon inte kunnat på flera dagar. Hon bekände då, att hon förgett sin man och två barn. När hon dött, var barnmorskan så rädd, att hon ej vågade släcka utan gick genast hem och kallade på sin man.
  
  Möllare Ström, som hade en mölla strax intill, berättade att han sett möllarkvinnan gå igen. Han hade mött henne på stora vägen mellan Vidarp och Gårdsstånga. Han tyckte då, att hon såg så stor ut.
  
  Nordströms mölla flyttades senare och står nu här, mitt i Science Village. 
  _{Denna berättelse är beskriven [s.22] i Carita Johanssons bok: Skånska Möllor 2003 och refererar till Folklivsarkivet Lund: M 2506. Upptecknat 1929 av Ernst Andersson, berättat av Karna Andersson, född i Holmby.} 

Gör dig redo att gå in i den spännande världen Science Village – där historia möter framtiden!
Ett levande område som inkluderar de fantastiska forskningsanläggningarna MAX IV och ESS.
Denna plats surrar av energi och kommer snart att bli destinationen för utbildning, innovation, forskning och kultur!

Välkommen!