En natt i kulturens tecken
”Culture is roughly anything that we do and that monkeys don’t”
Lord Raglan, brittisk aristokrat (1788-1855)
Ja, detta är ju en tänkvärd definition. Men man ska inte glömma bort att vi har lärt oss mer och mer om aporna och insett att de är betydligt mer lika oss människor än vi ville tro för 150 år sedan. Sedan är ju britterna fortfarande väldigt förtjusta i aristokrater, på gott och ont… men det är en annan diskussion. Den gode lorden gav visserligen namn åt ärmskärningen raglan, men någon fashionista var han knappast. Han förlorade sin högra arm vid slaget i Waterloo 1815 och fick en specialdesignad rock med skärning från axeln och diagonal söm. Detta för att han lättare skulle komma åt sitt svärd med vänster hand. Man skulle kunna tro att han hade lärt sig en läxa när det gällde svärd, men så var uppenbarligen inte fallet. I stället fick han – 40 år senare – bära skulden för britternas misslyckande under slaget vid Balaklava 1854. Kort därefter dog han av dysenteri och ”klinisk depression”. Intressant nog är ju även balaklava en sorts klädesplagg.
Kulturnatten är ett årligt evenemang i Lund som blir allt mer populärt för varje år. Småstaden sjuder av hundratals aktiviteter. Jag kanske ska nämna att jag kallar Lund för en småstad, trots att den har en domkyrka och i formell mening är en ”riktig” storstad. Men ordet småstad har en varm och familjär klang medan storstad låter hårdare. I dagens storstäder kan det bo miljontals människor, medan en småstad har tiotusentals invånare. Det känns mycket mer personligt. Så för mig är Lund en småstad, och en trevlig sådan! Första gången jag var på Kulturnatten var för tio år sedan. Det var en bitande kall kväll men folk var ändå ute och gick runt på stan. Det låg musik i luften, som blandades med doften av choklad från den studentdrivna chokladtillverkningen undangömd bakom Widerbergs Kött. Tyvärr finns inte chokladtillverkaren kvar längre, men Widerbergs ligger förstås där det brukar.
Tidigare år har vi på Science Village Scandinavia öppnat upp våra kontor på Skomakaregatan under Kulturnatten och fått runt 400 besökare. Vi har lockat folk med äpplen plockade i Möllegårdens trädgård i Science Village-området. Men i år hade vi nya lokaler att välkomna folk till på själva Möllegården. Möllegården fungerade tidigare som bostad för möllaren och hans familj och har genomgått omfattande renoveringar. Numera fungerar huset som besökscentrum för MAX IV, SVS och ESS. En ny attraktion är den gamla kvarnen i trä som byggdes runt 1650 och som var totalt förfallen. Men också den har nu renoverats, och kvarnen ser riktigt fin ut även om vingarna inte kan monteras förrän nästa år då det speciella virket av lärk har torkat tillräckligt. Möllan och huset hör ihop, och nu kommer de fortsätta att göra det.
Den återuppbyggda kvarnen i trä syns bortom det renoverade Möllegården-huset. Vingarna kommer att snurra till våren, redo att mala säden från de omgivande åkrarna… Nej, det är önsketänkande. Kvarnen kommer inte att kunna användas även om kvarnstenarna fortfarande är på plats.
Bredvid kvarnen finns en mer modern anordning för att utnyttja energin från såväl vind som sol. Giraffen är en vindkrafts- och solcellsanläggning som producerar tillräckligt med el för att försörja Möllegården året runt. Giraffen är dimensionerad för 3 kW, tillräckligt för att driva en elektrisk vattenkokare – inte bara i fem minuter, utan året runt! Fotografiet nedan visar byggnadsarbetet med ESS i fjärran.
Giraffen som producerar el vid Möllegården
I år gick Kulturnatten av stapeln den 17 september. Vi blev glatt överraskade över att så många människor åkte ut för att besöka oss. Vi finns 4,5 km från domkyrkan, så det är inte direkt en tiominuterspromenad. Dessutom går inte buss nummer 20 på helgerna. Ändå var det redan kö utanför dörren när vi kom klockan 10 på förmiddagen, kanske tack vare det vackra vädret. Vi försökte hålla räkningen på antalet besökare, men det visade sig vara omöjligt och vi fick använda våra egna metoder för att kunna uppskatta antalet. Själv gjorde jag det genom att räkna bilar (och cyklar) på parkeringen vid olika tillfällen och utgå från det. Ulrika och Maria räknade antalet personer i huset och gjorde ett överslag. När vi hade pratat ihop oss med våra kolleger på MAX IV kom vi fram till att vi hade haft hela 800 besökare under dagen. Det finns uppenbarligen ett stort intresse för vad som pågår i Brunnshög.
Något som jag tycker är särskilt intressant är de arkeologiska utgrävningarna som har gjorts på platsen. Tydligen var detta område en viktig plats också för 6 000 år sedan, då människor valde att bosätta sig på just denna upphöjda landsdel där man numera bygger upp ESS. De arkeologiska fynden som gjordes under de omfattande utgrävningarna och tolkningen och analysen av dessa har gett mycket kunskap. Bara 50 meter väster om Möllegården fanns en viktig begravningsplats som nåddes via en gångstig från det som numera är Odarslövsvägen. Den här stigen, som du kan se i rekonstruktionen nedan, verkar vara utstakad efter solnedgången vid midsommar. Begravningsplatsen var tydligen speciell eftersom man bara funnit två eller tre gravar här, antagligen för betydelsefulla samhällsmedlemmar.
Det var hela tiden över 30 cyklar och runt 35 bilar parkerade utanför, och det fanns till och med de hurtiga som promenerade hit (från närliggande platser…). Detta var grunden för vår (högst ovetenskapliga!) uppskattning av det totala antalet besökare – 800!
Artefakterna på bilden nedan har samlats in av Arkeologerna från Nationalmuseum. De väckte stort intresse och många frågor, och det var en ganska respektingivande insikt att vi håller på att bygga på en plats där andra hade sitt hem för över 6 000 år sedan. De brukade jorden, höll boskap och försörjde sin familj. Man undrar vad de kommande generationerna kommer att tänka om ytterligare 6 000 år när de upptäcker vad vi byggde här. I krukorna med gult lock på fotot finns sädeskorn som hittades under utgrävningen. Sädeskornen undersöks nu i syfte att ta reda på deras arvsmassa och kanske till och med se om de fortfarande kan gro!
Rekonstruktioner: Henning Cedmar Brandstedt
Harald Lindström har spelat en viktig roll i förverkligandet av planerna på att bygga ESS och MAX IV i Brunnshög. Tills helt nyligen satt han i styrelsen för SVS. Här diskuterar han fynden med vår arkeolog Anna Broström.
